- Artikelnummer: 9789173871044
Ylva Eggehorn,
En helt annan sång
Tillvaron är inte låst bara för att åren har gått! Än finns mycket kvar att upptäcka och uppleva! Än finns nya sånger att sjunga!
Ylva Eggehorn söker upp Tummelisa, Näktergalen, Den lilla sjöjungfrun och de små och stora hjältinnorna i en rad kända och okända berättelser och läser dem igen med den vuxna kvinnans ögon.
"En klassisk, nästan utnött saga visar sig innehålla existentiella nycklar till mitt liv", skriver hon. "En novell blir ett tilltal rakt in i min situation."
Sagorna och legenderna får sällskap av en rad nyskrivna noveller, bland annat den om Margareta Olsson, specialist på bettskenor. En annan sång -- livstycken för vuxna kvinnor påminner om att nya dörrar kan öppnas.
"Det finns åtskilliga berättelser som säger: du kunde ha haft ett annat ansikte. Världen skulle kunna se ut på ett helt annat sätt. Eller: Det finns fler sånger att sjunga, och du har inte hört alla än. En dag kanske du till och med skapar en ny berättelse -- eller din egen sång. Och när den klingat ut kommer du kanske att drabbas av en vag känsla av att du har hört den förr.
Jag vet att bokens olika historier kan innehålla visdom och insikter som går långt utöver berättarens. Det beror antagligen på att de möter så många olika sorters längtan. Jag tänker ställa fram dem som ett stort kakfat ... Ta en i taget och smaka på din egen längtan efter liv. Bara du vet vad du drömmer om och önskar."
Ylva Eggehorn är poet, författare och skribent med ett 30-tal böcker bakom sig, senast Där lejonen bor (Libris 2008) och Det levande havet (Gullers Förlag 2009). Hon debuterade som 13-åring 1963 med diktsamlingen Havsbarn. Samma år framträdde hon som "poetiskt underbarn" i Hylands höra. Hennes psalm "Var inte rädd" sjöngs vid flygplatserna i Thailand varje gång svenska tsunamioffers kistor sändes hem.
Lite provläsning:
Svalor mot sensommarhimlen liknar flygande små kors. Svalan i berättelsen om Tummelisa lämnade sin himmel, störtade ner i dödens mullvadsgång, väcktes till liv igen och tog Tummelisa med sig. Det är något bekant över den där berättelsens mönster. Tänk om det är mer än en saga. Vad är det i så fall som håller mig tillbaka?
Nu vet jag: en minut den här morgonen ska varken Nyttans åkerråtta eller Mörkrets mullvad få tala till mig. Jag tänker lyssna till min Längtans svala istället, känna dess hjärta slå -- och ta reda på vart den kan föra mig ...
Förr eller senare möter man Nyttans krav och Mörkrets frieri. Säkerligen har vi det också inom oss, dragningen till prestation å ena sidan och uppgivenhet å andra sidan. Annars skulle vi inte låta oss tas om hand av Åkerråttan och Mullvaden.
Men jag har också förstått att det finns en störtad svala nära mig, där det ser ut som om bara mörker och död råder. Den svalan hör till mitt liv. Den är min längtan efter att få blomma ut, komma till min rätt, att få växa och leva i ljuset. Och jag kan välja att ge den näring. Den kan växa sig stark igen.
Jag måste inte gifta mig med mörkret.
Ur berättelsen om Tummelisa
Ylva Eggehorn söker upp Tummelisa, Näktergalen, Den lilla sjöjungfrun och de små och stora hjältinnorna i en rad kända och okända berättelser och läser dem igen med den vuxna kvinnans ögon.
"En klassisk, nästan utnött saga visar sig innehålla existentiella nycklar till mitt liv", skriver hon. "En novell blir ett tilltal rakt in i min situation."
Sagorna och legenderna får sällskap av en rad nyskrivna noveller, bland annat den om Margareta Olsson, specialist på bettskenor. En annan sång -- livstycken för vuxna kvinnor påminner om att nya dörrar kan öppnas.
"Det finns åtskilliga berättelser som säger: du kunde ha haft ett annat ansikte. Världen skulle kunna se ut på ett helt annat sätt. Eller: Det finns fler sånger att sjunga, och du har inte hört alla än. En dag kanske du till och med skapar en ny berättelse -- eller din egen sång. Och när den klingat ut kommer du kanske att drabbas av en vag känsla av att du har hört den förr.
Jag vet att bokens olika historier kan innehålla visdom och insikter som går långt utöver berättarens. Det beror antagligen på att de möter så många olika sorters längtan. Jag tänker ställa fram dem som ett stort kakfat ... Ta en i taget och smaka på din egen längtan efter liv. Bara du vet vad du drömmer om och önskar."
Ylva Eggehorn är poet, författare och skribent med ett 30-tal böcker bakom sig, senast Där lejonen bor (Libris 2008) och Det levande havet (Gullers Förlag 2009). Hon debuterade som 13-åring 1963 med diktsamlingen Havsbarn. Samma år framträdde hon som "poetiskt underbarn" i Hylands höra. Hennes psalm "Var inte rädd" sjöngs vid flygplatserna i Thailand varje gång svenska tsunamioffers kistor sändes hem.
Lite provläsning:
Svalor mot sensommarhimlen liknar flygande små kors. Svalan i berättelsen om Tummelisa lämnade sin himmel, störtade ner i dödens mullvadsgång, väcktes till liv igen och tog Tummelisa med sig. Det är något bekant över den där berättelsens mönster. Tänk om det är mer än en saga. Vad är det i så fall som håller mig tillbaka?
Nu vet jag: en minut den här morgonen ska varken Nyttans åkerråtta eller Mörkrets mullvad få tala till mig. Jag tänker lyssna till min Längtans svala istället, känna dess hjärta slå -- och ta reda på vart den kan föra mig ...
Förr eller senare möter man Nyttans krav och Mörkrets frieri. Säkerligen har vi det också inom oss, dragningen till prestation å ena sidan och uppgivenhet å andra sidan. Annars skulle vi inte låta oss tas om hand av Åkerråttan och Mullvaden.
Men jag har också förstått att det finns en störtad svala nära mig, där det ser ut som om bara mörker och död råder. Den svalan hör till mitt liv. Den är min längtan efter att få blomma ut, komma till min rätt, att få växa och leva i ljuset. Och jag kan välja att ge den näring. Den kan växa sig stark igen.
Jag måste inte gifta mig med mörkret.
Ur berättelsen om Tummelisa
